Columbias grundare Edward Easton dog 1915. Omkring 1922 började det allmänt gå dåligt för industrin och detta träffade Columbia hårdare än andra bolag. I förhållande till Victor använde man sig mer av underleverantörer och felkalkulering hade lett till ohanterligt stort lager. Man hade nämligen inte räknat med att radion skulle påverka försäljningen så som den gjorde.

I december 1922 tvingas Columbia Graphophone Manufacturing Company sälja sitt lönsamma engelska dotterbolag Columbia Graphophone Company Ltd. till dess ansvarige direktör Louis Sterling och hans finansiärer.

I december 1923 överstiger ändå skulden $21 miljoner (med tillgångar på $19 miljoner) och fodringsägarna anhåller om konkurs. Louis Sterling och engelska Columbia Graphophone Co., Ltd. köper nu ut moderbolaget för $2.5 miljoner och organiserar om det till Columbia Phonograph Co., Inc.

Man introducerar nu också det välkända varumärket ("Magic Notes") med två noter som vi ser på dessa amerikanska etiketter från omkring 1925:


http://www.redhotjazz.com/bessie.html anses vara tidernas största Jazzsångerska

Vid denna tid införde man också olika metallfärger på etiketterna (brons för populärmusik) och numreringen fick ändelsen D.

De brittiska ägarna bildar i oktober 1925 Columbia International, Ltd. som kontrollerar både den engelska och den amerikanska grenen av Columbia samt även en nyförvärvade grupp av tyska företag som tidigare ägts av Carl Lindström. Columbia expanderar och 1927 tar amerikanska Columbia över ett radionätverk, United Independent Broadcasters som man döper om till Columbia Phonograph Broadcasting System. Nätverket fortsatte emellertid att förlora pengar och i januari 1929 såldes det till ett gäng privata investorer. Man bytte nu namn till Columbia Broadcasting System, CBS och blev snart lönsamt. De följande nio åren var Columbia Phonograph Co., Inc. ("Columbia Records") och CBS oberoende bolag.

Man brukar säga att den stora depressionen ("great depression") varade mellan 1929 och andra världskrigets utbrott 1939. American Record Company, ARC, som ägde Brunswick köpte Columbia 1934 och blev i sin tur 1938 uppköpta av Columbia Broadcasting System (CBS) - det tidigare dotterbolaget. 1938 var radio en viktig del i underhållningsindustrin medan skivindustrin fortfarande höll på att återhämta sig. Skivbolaget kallade sig nu Columbia Recording Corporation.

Skapat av: Timbre 2004-11-28 11:31

Det känns som att historiens vingslag går i cirklar. Trettiotalets radiovågor och dagens Internet med hämtningsbara musikfiler. Musiken är viktig för människan.

Skapat av: eliot 2004-11-28 14:14

Du har helt rätt - det påminner i mångt och mycket om dagens situation

Det är många företag som gått under på grund av felbedömningar och just nu är det väl ingen som riktigt vet hur det kommer att se ut med "skivor" om en 10 år.

Det är lätt att vara efterklok men utan facit i hand så är det inte lätt att veta

Skapat av: eliot 2004-11-28 16:02

Engelska Columbia Graphophone Company Ltd grundades redan 1889 som en sidogren till Edward Eastons Columbia Phonograph Company och det bibehöll faktiskt detta namn ända in på 60-talet. Jag har faktiskt några klassiska mono EP-skivor (45 varv) från 50-talet där det står på baksidan:


Louis Sterling grundade redan 1904 the Sterling Record Company och hade därför en lång erfarenhet av skivbranchen när han 1914 kom till Columbia Graphophone Company Ltd. som verkställande direktör. Han hade alltså varit vd för europeiska Columbia sedan 1914 när han 1922 tillsammans med finansiärer köpte bolaget. 1924 hjälper han till att rädda moderbolaget i Amerika och lyckas även få till ett lisenceavtal med AT&T Western Electric System:

Skapat av: eliot 2004-11-28 16:21

Jag tänkte vi skulle titta lite på hur skivor och skivfodral såg ut hos Columbia Graphophone Co., Ltd.







För att kunna spela skivorna behövdes nålar



som fanns i olika hårdhetsgrad

Skapat av: eliot 2004-11-28 23:52

RCA Victor, The Gramophone Company Ltd. & Deutsche Grammophon Gesellschaft
Dessa bolag kan alla härleda sitt ursprung till Emile Berliner

Vi har tidigare följt Emile Berliner och Eldridge Johnson fram till bildandet av the Victor Talking Machine Company den 3 oktober 1901. Detta företag var egentligen ett nytt företag och inte bara ett namnbyte. Det var en sammanslagning av Eldridge Johnsons företag och Berliners intressen och då Johnson hade haft ett framgångsrikt år bakom sig fick han majoriteten och blev företagets president.

Här ser vi företagets allra första produkter


Huvudkontor och fabrik var beläget på 114 N. Front Street i Camden, New Jersey, medan försäljningsorganisationen var i Philadelphia. Inspelningar och tillverkning av matriser var ursprungligen också i Philadelphia medan skivorna pressades av Duranoid Mfg. Co. in Newark, New Jersey.


Victor's första fabrik på 114 N. Front Street i Camden, New Jersey.

Redan året efter började Victor Talking Machine Company själv pressa skivor i Camden och snart flyttade mer och mer av verksamhet till dit. 1907 var all verksamhet förlagd till Camden och det var också nu som man själva började tillverka kabinett.

Victor Monarch tillverkades mellan 1901 och 1905 hade en 10 tums skivtallrik avpassad för de nya 10 tums Monarch skivorna som spelade dubbelt så länge som de äldre 7 tums men de kostade även dubbelt så mycket. Här ser vi två sådana grammofoner från 1904



Nedanstående grammofon är en Victor III från 1913





...och här ser vi det fina detaljarbetet



Vi slutar vår bildkavalkad med bilder på två Victrola från 1918. Som vi kommer ihåg så utmärker sig en Victrola genom att den är mer som en möbel med inbyggt horn. Detta är en Victor Victrola VI



.... och här har vi en Victor Victrola XIV

Skapat av: eliot 2004-11-29 02:05

Victor Talking Machine Company skiljde sig tidigt från de andra bolagen genom att erbjuda artister av hög klass som nedanstående annons i "Cosmopolitan" från 1904 visar


Detta var egentligen en mans förtjänst: http://www.ieee-virtual-museum.org/collection/people.php?taid=&id=1234683&lid=1 (1873-1951). Redan 1891, som tonåring, arbetade han tillsammans med Charles Tainter med att spela in cylindrar till http://xroads.virginia.edu/~MA96/WCE/title.html 1893. Han var allt i allo, letade reda på nya sångare, förberedde inspelningen och skötte utrustningen, ackompanjerade på piano mm.

Fred Gaisberg arbetade sedan hos Emile Berliner som pianoackompanjatör och övervakade inspelningar och våren 1898 fick han i uppdrag att åka till Gramophone Company Ltd i London för att hjälpa till med uppbyggandet av inspelningslokaler och ta kontakt med artister. Gramophone Company Ltd hade grundats året innan och då snart komplikationer uppstod besökte Eldridge Johnson det nya företaget i juli 1898. Resultatet blev att Johnson sålde rättigheterna till några av sina patent och gick med på att sälja delar och komponenter direkt.

I december 1898 grundar Emile Berliner tillsammans med sin bror Joseph Deutsche Grammophon Gesellschaft i Hannover och bygger upp en fabrik för tillverkning av matriser och pressning av skivor.

Gramophone Company sätter nu samman delarna man får från Victor i Amerika till färdiga Grammofoner. Man arrangerar också att få skivor pressade i Hannover från matriser gjorda i Camden eller i deras nya lokaler i London.

Enligt en historia så hörde Gaisberg Caruso sjunga och var fast besluten att spela in när han sjöng ett program av arier. Caruso förväntade sig en stor summa pengar för ett kontrakt men Gaisbergs chefer vägrar godkänna utgiften. Gaisberg gör ändå inspelningen i ett hotelrum i Milano och fick sedan tillfredställelsen att uppleva Carusos berömmelse och hans bidrag till skivornas finansiella succe. Gaisberg behöll sin tjänst som "senior recording expert" hos the Gramophone Company enda fram till 1939.

Så här kunde det se ut vid en inspelning

Skapat av: eliot 2004-11-29 09:23

För Victor var kvalitén på inspelningarna viktigt och man införde från allra första början en etikett som man kallade "Red Seal" och som med tiden kom att symbolisera högkvalitativa inspelningar med de bästa artisterna.

Som vi sett började allt i amerika men europa tog snart ledningen när det gällde inspelningar. De flesta tidiga Red Seal skivor hade matriser som var från europa och detta fick en höjdpunkt när man i mars 1902 släppte Gramophone Company's inspelning av Caruso. Här ser vi skivkatalogen från januari 1909


New Victor Record Catalogue (January 1909), 126 sidor med skivor och artiser.

Man började ge ut fler och fler skivor och från 1919 kom det en katalog varje månad med nya skivor



....och från 1923 kom det till och med varje vecka



....och det började också dyka upp tidningar som Phonograph Monthly Review som kom ut första gången i oktober 1926.

Skapat av: eliot 2004-11-29 10:40

Det börjar att bli lite stressigt då det ju bara återstår två dagar i denna månaden

Skapat av: eliot 2004-11-30 00:44

Här är en av de första inspelningarna som gjordes med Caruso i Milano av Fred Gaisberg och the Gramophone Company


Enrico CARUSO 1902 Cavalleria Rusticana: Non t'amo piu
(Matrix:2877 -Milan- 30.Nov.1902)

Här är ännu en inspelning med Caruso som gjordes något år senare


Enrico CARUSO + Melba 1907 La Bohème: O Soave Fanciulla
(Matrix:C 4326-1 -New York- 24.Mar.1907)

....och vi ser att detta är en Red Seal skiva inspelad i New York.

Här ser vi två inspelningar med den kände Violinisten Mischa Elman (1891-1967) där den första är från omkring 1910 och den andra från 1920


Redan på den tiden skilde man populärmusik, som hade svart etikett ("black label") och var billigare mot klassisk musik som gavs ut på den exklusiva röda etiketten ("Red Seal"). Vi kan här följa etikettens utveckling från 1902 till c:a 1925


...och etiketten på de sista fullständigt akustiska inspelningarna:



I september 1908 tillkännagav Victor, att de skulle ge ut ett begränsat antal dubbelsidiga skivor med svart etikett. Priserna var

• 10" enkelsidig $.60 dubbelsidig $.75

• 12" enkelsidig $1.00 dubbelsidig $1.25

Columbia hade tvingat dom till det med sina låga priser. Vi ser att de två sista "black label" skivorna avbildade ovan är dubbelsidiga.
Red Seal skivorna kom först som dubbelsidiga 1923 då Victor hade haft svårigheter att enas med artisterna.

 

Skapat av: Bravo 2004-11-30 01:16

Varför kan det inte göras snygga produkter idag, SF undantagen, när man kunde förr, vilka arbeten på dessa spelare.

Kan man inte köra denna historielektion över två månader "eliot"?
Matnyttigt värre.

Skapat av: eliot 2004-11-30 01:44

Tack "Bravo" - vi får se

Victor satsade enormt mycket på reklam och vad vore mer passande än att visa lite Julreklam från förra seklets början






På den sista bilden ser vi Caruso som en stöddig typ bakom pulpeten.

Skapat av: Bravo 2004-11-30 03:27

Tjusigt värre, jul och musik, naturligtvis hör detta ihop.

Skapat av: eliot 2004-11-30 03:28

De första elektriskt inspelade skivorna kom 1925 och de krävde modernare skivspelare för att dra full nytta av inspelningens utökade frekvensomfång och dynamik. Victor kallade dessa inspelningar Orthophonic och det är ett uttryck som jag ofta undrat över då alla RCA Living Stereo skivor har texten: Stereo-Orthophonic High Fidelity Recording.

I slutet på 1925 presenterade Victor Talking Machine Company fyra ortofoniska modeller varav den största Credenza såg ut så här





Det är mycket fint träarbete som vi ser här